50,3 kg. Dagsform - Fantastisk. Sånär som på 10 mg morfin varje morgon. Livet på andra sidan Diagnos - 16 cellgiftsbehandlingar - 100-tals provtagningar och sjukhusbesök, 2 gigantoperationer och 1 liten.. ter sig tämligen harmoniskt.
Det är länge sedan jag skrev. Det tråkiga med det är att jag själv nästan undrat vad jag hållit på med. Det positiva är att jag hunnit med SJUKT mycket roligt och givetvis har massor att berätta.
Jag skulle kunna berätta om hur otroligt UNDERBART det är att få äga sin Kropp igen. Att se kärlen på armarna läka, att se sig själv i spegeln, inse att jag numer har en rumpa och inte längre behöva tänka i 3-veckors cykler. Under mina cellgiftsbehandlingar var uppkopplingen den mest angenäma delen. Den mindre trevliga var att blir totalt dum i huvudet och bara orka ägna flera dagar i sträck till att stirra - nej, inte in i en vägg, men väl stirra på de dokusåpor som var Flavour of the Day. Alltså typ "Ex on the beach", "Paradise Hotel" och liknande. Totalt intelligensbefriat, totalt noll krävande och totalt - det enda som gick att genomföra på slutet. Jag försökte mig på Hollywoodfruar - men vart så utmattad att jag fick se om varje avsnitt 4 gånger då jag ALLTID somnade. SUCK.
Tröttheten. Bristen på förmåga till koncentration och fokus. Att leva i Bubblan. Det är FANTASTISKT att vakna varje morgon och vara super-duper pigg och inte ha någon kännbar Inkräktare eller slangar som orsakar både trassel och kemisk förvirring. Och inga tider att passa för provtagning, läkarbesök eller behandling. Att också få äga sin tid.
Tid som kan ägnas till saker jag VILL göra. Inte saker jag MÅSTE.
Jag skulle också kunna berätta att jag agerat fotoassistent för första gången. Alltså på riktigt! Att få äran att hänga med Seth Janson på en plåtning för BODY på "Gymmet" var grymt. Den där lilla detaljen att jag där och då var uppkopplad på min sista behandling var liksom ointressant. Där och då var min hjärna redan inkörd på att detta var den sista. Den sista någonsin. Punkt. Aldrig mer! Nu är det framtid som gäller - och fler fotouppdrag. Dagen till ära träffade jag en up-coming stjärna - Linda. Vi hade en galet kul dag och väldigt mycket att prata om. Och det är inte varje dag en liten människa full med kemikalier får agera oljeinsmörjare, använda både ljuspinnar och rep som rekvisita. Blodad tand och mersmak. Plan upprättad.
Eller - varför inte passa på att berätta om när jag och maken valde att gå på premiär. Mitt i festivalstressen. Blue Spa & Hotel på Lidingö bjöd in till en härlig dag med behandlingar, spa och middag. JAAA sa jag och NJAAAA sa maken. Inställd på hårt arbete och att först vila EFTER mässan. Väl där insåg vi hur väl vi behövde detta och lufsade runt i morgonrock, skönt sipprandes på alldeles för många glas champagne. Det hela kom av sig lite när jag skulle in på behandling. En ansiktsbehandling med galvanisk ström. Terapeuten, som för övrigt var en drillad säljare, slutade aldrig att prata. Inte förrän hon ställde frågan "..Och du är fullt frisk?".. Varvid jag... Eh...nja... njaej, kanske inte riktigt... svarade svävande på målet. Jag menar - hade det varit JAG som suttit på hennes stol hade jag ALDRIG behandlat mig. Hela jag är ju en enda stor kontraindikation. Dessutom hade jag fallit för frestelsen att göra lite andra behandlingar hos mina kollegor på kliniken efter ett låååångt år utan hår och en vandrande-pinne-look. Då har man lite "Gör-mig-sjukt-jäkla-snygg-spelar-ingen-roll-hur - behov.
Hon - "Är du frisk, frågade jag?"
Jag - Njaeeee..... jag har egentligen cancer.
Hon - "Egentligen?" Är du eller är du inte frisk?
Jag - Njaaaaa - jag har haft cancer.. jag är nog cancerfri nu...
Hon - "NOG?" Har det gått 5 år?
Varvid jag sa att vi kanske kan "Bara-göra-lite-grann" behandling?
Hon: "Ok.. Fast - Vad är det för blåmärken du har i pannan?"
Jag: Åh - ja just det.. Jag gjorde en liiiiten injektion där..
Hon: "När då?"
Jag: Ehhh.. Typ 4 dagar sedan?
Någonstans där gav hon upp. Ridå. Nej - det var inte optimalt. Det slutade med att jag fick 7 minuters massage runt munnen. Inget mer. NADA. Men - vi var i alla fall på SPA. Och drack vin. Fast snyggare, nej - det blev jag inte. Möjligtvis fick jag svullna läppar. En väldigt oönskad effekt..
Jag har också passat på att få känna oerhörd glädje och gränslös sorg. På samma dag. Med 10 minuters mellanrum.
En mycket älskad vännina väntar barn. Ett efterlängtad sådant. Vänninan är i chock och tror inte att det är sant utan tror att det är en krokodil därinne. Givetvis döptes The-baby-to-be till Drutten & Gena. Efter det där urgamla crazy barnprogrammet som kan skrämma vem som helst. En underbar väntan och längtan är inledd!
En annan fin, kär vän drabbades av cancer. En smygande elak jävla hjärntumör som brett ut sig över viktiga funktionscentran i hjärnan. Operation väntar. Typ NU. Med ovissheten om den är snäll eller elak. Och vi som skulle äta kokosgröt på Urban Deli. FAN!
Jag har ägnat sanslöst mycket Kärlek till Livet. Till min man. Till mina barn. Och känner mig både vackrare och starkare än någonsin. Snart är det dags för min andra kontroll. Den 17 december skall jag in i tunneln. För att se sanningen i vitögat. Igen. Det är så Livet kommer att se ut de nästkommande 10 åren. Jag och O förbereder oss också för att återigen sjösätta vår gemensamma bebis - Fitnessfestivalen. Nu i Stockholm 27-29 November under Fit for Life WKND. Jag kommer att stå på scenen igen för att presentera vinnarna i Guldhjärtat.
14 månader efter Knock. Det är nästan som att gå på tå att få göra det igen. När jag gjorde det senast var det verkligen ingen självklarhet att få göra det igen. Det var ingen självklarhet att överhuvudtaget få göra någonting igen. Ever.
Min sjukdom var vid diagnostillfället väldigt långt gången, elakartad, aggressiv och spridd med metastaser som inte var lokaliserade på ett gynnsamt sätt. Det var nära ögat. Jäkligt nära.
Just därför kommer fortsätta mitt skrivande. Det finns alltid något att berätta.
Och jodå - även detta år har valet av klänning legat högt på "Viktiga Ansträngningslistan".
OCH ny peruk kvällen till ära. Why not liksom..
Fast numer önskar jag INTE att - This too shall pass... Jag vill aldrig att det ska ta slut..
I am back!
Love /Cat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar