The Story..

"Att helt plötsligt stå inför situationen att behöva ändra kurs i Livet gjorde att jag valt att skriva. Att få dela med mig av min berättelse kan ge kunskap till andra för att skapa förståelse för hur det är att leva med en tuff diagnos. Dela gärna med dig till någon du tror behöver läsa, eller ta del av mina ord själv. Ingen vet hur morgondagen ser ut"... Carpe Diem! Du öppnar första kapitlet i storyn Lördagen 6 September 2014..

söndag 16 november 2014

WILL - WANT - DO..


Tankens kraft kan försätta berg. Om man nu skulle tvivla på detta så skulle jag gärna erbjuda vem som helst att ta del av de tankar som finns i mitt huvud. Den vilja, den kraft och den ibland märkliga inriktning min tankar har - är nästan så jag själv undrar. De blir mer fokuserade, mer intensiva men med en enda undermening. 

Just DO it!!

Jag läste ett inlägg nyligen där en bekant, som för ett par år sedan blev dödligt sjuk, men överlevde, uttryckte sig; "Jag blev en bättre och helt annorlunda människa av att göra den resan". Och jag tror faktiskt att hon har helt rätt. Att hamna i en dead end - en svår livsavgörande situation gör kanske att vi MÅSTE tänka på ett annorlunda sätt, eller?

Jag är ju inte på något sätt i slutet av någon resa, jag är i allra högsta grad i början av en Levnadstripp som kan sluta precis som helst. Men precis så är ju Livet för alla - vi har inte en susning om vad morgondagen har i beredskap för oss. Jag är ju född optimist. Med en makalös portion av positivitet och glädje har jag forsat fram i Livet under mina drygt 50 år. 
Det gör jag fortfarande - i precis samma takt. Men jäkligt mycket mer lyhörd och målinriktad över vart jag är på väg. Det nästan uttjatade Carpe Diem - Fånga dagen,  har för mig istället fått innebörden Crea Diem - Skapa dagen.

Mina tankar kretsar otroligt mycket kring kreativitet för närvarande. Att skapa, lyssna, se i bilder och visualisera. Jag vet inte riktigt varför det blivit så, men det är både kul och intressant. Det känns som att jag lever med en nyfiken tunnelsyn - kristallklar, nära och väldigt tydlig.

När jag påbörjade min resa handlade allt om att rida ut stormen såklart. Jag valde ju att gå den skolmedicinska vägen med cellgifter, fast det var mer beroende på att sjukdomsbilden gått så långt, inte för att jag egentligen vill.

Min plan har hela tiden varit att hitta sätt och metoder som jag känner spelar i min liga. Ett tonläge som ligger i linje med kropp och själ - inte enhetligt välja The Total Destruction Line. 
Jag har tidigare skrivit om mitt tänk när det gäller kost och träning - inga konstigheter där inte. Det som nu upptar min tid är andra saker - som vad jag lyssnar på när jag tränar och hur jag tänker rent generellt under mina vakna minutrar och timmar varje dag. 

Det är som om jag per automatik fått Feng Shui att rumstera om i mina ådror, i min kropp och själ.  En gigantisk städprocess pågår och nya intryck tar plats. 

Jag har möblerat om hemma, städat garderober, slängt, bytt ut och ser det mesta med andra ögon. Det där man kanske skjutit upp för att man vill "suga på karamellen", det händer nu med en rasande fart. 

Lägg märke till då att vi är mitt uppe i en slutplanering av årets Fitnessfestival, där ALL tid behöver ägnas åt projektet och INTE till att städa garderober.. 

På något underligt sätt så hinner jag med precis allt ändå.. och lite till. I min speedade hjärna ligger till och med första uppgiften som ska förverkligas dagen efter hemkomst från Göteborg - ett besök på Creatima, då jag nu tänkte ge mig på att måla en tavla. Eller... flera tavlor om inspirationen växer i den här takten. Det är en strid ström av idéer med nya tapeter i tvättstugan i Paradiset och en inom-en-snar-framtid - design av nya walk in closets för att bringa ordning. 

Det senaste alstret jag lyckats med är att ladda ned alla Rammsteins album som numer utgör en tung, stridslysten musik som gör min träning riktigt, riktigt... Heavy.. Du Hast, Engel och Mutter dundrar i mina öron och musiken känns som ren terapi när jag krossar min Inkräktare med hårdrocks intensitet. Min 28 årige son har fortfarande inte slutat skratta, när hans snart 52- åriga mor sms bombar honom med frågor om vad det där bandet hette som vi lyssnat på för ett antal år sedan. Rammstein liksom.. hur gick DET till? 




Om man hade frågat en sakkunnig hade jag förmodligen fått en helt annan diagnos än den jag har. Jag har rannsakat mig själv många gånger för att se om det kanske är vanligt med den här typen av beteende hos sjuka människor och försökt att jämföra? Just den här sidan hittar jag absolut ingen som helst information om. Det kanske helt enkelt är så enkelt att tankens kraft, MINA tankars kraft - stimulerar och förhöjer alla sinnen. Att njuta av intrycken fast lite fortare och mer intensivt än vanligt? Man vet ju aldrig hur mycket tid man har, då blir det oerhört viktigt att ta vara på den dyrbara gåvan. 

Fast jag försöker foga mig.. Jag BORDE ju ta det lite lugnt?? Det går sådär.. Utfordringen denna vecka blir vad jag ska ha på mig på Guldhjärtat - galamiddagen vi avhåller på Lördag kväll..  Inte bara klänning, utan självklart även perukvariant. Det är ungefär på den nivå jag borde vara på på.. 




Vi får väl se hur det går.. 

Love / Cat





Inga kommentarer:

Bloggarkiv